Mitt möte med Christer Fuglesang
Christer Fuglesang har landat. Minns ni förra gången han var ute i rymden? Vilken uppståndelse det var i Sverige då. Christer var kung. Alla pratade om Christer.
Precis när han kom tillbaka till Sverige och Fuglesangfebern var som värst var jag och Inez på Mariatorget och gungade. En man och två kvinnor kom dit och satte sig på en parkbänk mitt emot oss. Jag tittade på mannen. Jag tänkte att han hade ett synnerligen trevligt utseende. Jag slogs av att han var mycket lik Christer Fuglesang. Jag skrattade lite åt det, så lika var de.
Inez raltade runt mellan bänkarna. Mannen som var så lik Christer Fuglesang sa "hejhej" och vinkade till henne. Jag tänkte "herregud han till och med låter som Christer Fuglesang, samma sluddrande, salongsberusade ton".
Den ena av kvinnorna tog upp en kamera och började ta en massa kort på mannen och den andra kvinnan som uppenbarligen var mannens fru. Inez ville också vara med på kort och man kan väl i efterhand säga att jag var lite för långsam med att lyfta bort henne. Fotografen suckade lite, men mannen som var så lik Christer Fuglesang skrattade gott.
Fotografen sa; "Christer, nu kan du sätta dig på den här bänken tack".
Först då slog det mig att det faktiskt var den riktiga Christer Fuglesang. Bonnig som jag är blev jag genast mycket intresserad.
Christers fru satte sig på bänken, Christer ställde sig bakom och lade armen om henne. Fotografen sa; "nja, det där blir så stereotypt. Jag vill att du Christer sitter på bänken, och att din fru står bakom och håller armen om dig".
Christer såg mycket konfunderad ut, men sedan reste han sig och de bytte plats. Fotografen sa lite urskuldrande; "ja du vet, genus och så".
Christer svarade (och detta skulle jag länge bära med mig och skratta åt) "javisst, genus ja. Kul".
Det tyckte jag var oerhört roligt sagt. Christer är säkert en duktig austronaut, men det där med genus var fan inte hans grej. Som jag skrattade åt den kommentaren.
