Vi drar till Thailand

Av era kommentarer att döma behöver jag inte oroa mig för att barnen far illa av mina sånger. Det känns skönt. Moster Margareta tycker dock att jag borde "dra en Kalle på Spången" eller möjligtvis "Flickan i Havanna". Uppmaningen känns nytänkande men inte helt tilltalande. Vi möts halvvägs.

I fortsättningen lovar jag att sjunga Björn Afzelius obeskrivligt roliga hyllningssång till Kuba, "Tankar i Havanna". Parallellen till "Flickan i Havanna" är uppenbar och jag vill nog påstå att de politiska nyanserna och det kritiska tänkandet är ekvivalent med "Kalle på Spången".

Det är kort sagt en fullkomligt underbar sång. Jag tänkte först klippa in valda delar, men kan omöjligt välja ut enskilda stycken, varför ni här får ta del av texten i sin helhet istället.

Läs och njut av när den svenska vänstern är som allra vassast!


Skymningen i Karibien faller mjukt över land och hav
Stjärnorna ovanför är som diamanter i tusental
Nattvinden från Havanna är tung av dofter och varm musik
Jag tänker på hur vi har det därhemma

På bussresan från Cojimar till staden sitter man som på fest
Nog ser de att man är utlänning, men man är som en hedersgäst
Här talar man med varandra och ser varann in i ögonen
Jag tänker på hur vi har det därhemma

I gränderna ner' vid hamnen står inte horerna kvar på pass
Flickan ifrån Havanna har slitit av sig sin bleka mask
Hon var flera hundra tusen en gång, nu bygger hon framtiden
Jag tänker på hur vi har det därhemma

Jeg ser inga juvelerare eller pälssmuglare i stan
Jeg ser heller inga utslagna eller rädda
Jag ser däremot att alla har arbete och ett eget hem
Jag tänker på hur vi har det därhemma

Jag går ut mot Almendaresparken och ser alla fina hus
Här levde en gång de rikaste i ett omätligt sus och dus
Idag är palatsen sjukhus och daghem och skolor för de små
Jag tänker på hur vi har det därhemma

"Patria o murte" - "Mer än mitt liv är mitt fosterland"
Står det på husfasaderna i neonljus
"Arbetare, förena er världen över och ta till kamp!"
Jag tänker på hur vi har det därhemma

Jag går längs Malecònpromenaden och känner mig rörd och stolt
Och stärk inför kommunismens idè som enade Kubas folk
Att resa sig mot förtryckarna och sen slänga de ut i sjön
Jag tänker på hur vi har det därhemma

På bykrogen i Cojimar blir ingen full i sin ensamhet;
Där unga och gamla blandas flödar skratten
Det enda somär berusande är gemenskapen i vår sång:
"Guantanamera" stiger i natten

Skymningen i Karibien faller mjukt över land och hav
Stjärnorna ovanför är som diamanter i tusental
Nattvinden från Havanna är tung av dofter och varm musik
Jag tänker på hur vi har det därhemma