Bussar och bussar
Vi ar i Kuala Lumpur. Det verkar vara en harlig stad. Johanna och jag som inte har befunnit oss i en stad sedan vi flyttade fran Stockholm tycker att det kanns ljuvligt pa alla satt.
Vi akte forst bat och sedan buss hit. Bussturen tog nastan atta timmar. Som tur var akte vi en lite lyxigare buss med tokigt breda och mjuka saten som kunde fallas bakat i ordentligt ligglage. Resan gick hur bra som helst. Vi satt och skojade om att vi flog forsta klass.
Sedan stannade vi till pa en bensinmack. Vid var sida rullar en annan buss upp. Det visar sig vara bussarnas Rolls Royce. Massagestolar, mat, internet, telefon, egna teveskarmar, tevespel, fax. Bussjaveln hade fax!
Plotsligt kandes var buss som 500-bussen som kor mellan Mariestad och Skovde. Jag fick abstinens av att inte ha internet och egen teve. Jag fick fruktansvarda ryggsmartor och kande behovet av en massage. Och mest av allt, jag kom pa hur manga personer jag var tvungen att skicka ett fax till just da.
Nu kan ju jag i och for sig bara ett enda faxnummer, eftersom folk i allmanhet tyvarr inte har fax, men jag kan numret till pappas fax och hade garna skickat over - *sitter pa en buss i Malaysia. Har ordern fran Singapore kommit in an?*
Men istallet satt jag dar pa DDR-bussen och sag Star Trek-passagerarna forsvinna i horisonten. Kvar fanns bara en fadd smak av missunnsamhet.
Vi akte forst bat och sedan buss hit. Bussturen tog nastan atta timmar. Som tur var akte vi en lite lyxigare buss med tokigt breda och mjuka saten som kunde fallas bakat i ordentligt ligglage. Resan gick hur bra som helst. Vi satt och skojade om att vi flog forsta klass.
Sedan stannade vi till pa en bensinmack. Vid var sida rullar en annan buss upp. Det visar sig vara bussarnas Rolls Royce. Massagestolar, mat, internet, telefon, egna teveskarmar, tevespel, fax. Bussjaveln hade fax!
Plotsligt kandes var buss som 500-bussen som kor mellan Mariestad och Skovde. Jag fick abstinens av att inte ha internet och egen teve. Jag fick fruktansvarda ryggsmartor och kande behovet av en massage. Och mest av allt, jag kom pa hur manga personer jag var tvungen att skicka ett fax till just da.
Nu kan ju jag i och for sig bara ett enda faxnummer, eftersom folk i allmanhet tyvarr inte har fax, men jag kan numret till pappas fax och hade garna skickat over - *sitter pa en buss i Malaysia. Har ordern fran Singapore kommit in an?*
Men istallet satt jag dar pa DDR-bussen och sag Star Trek-passagerarna forsvinna i horisonten. Kvar fanns bara en fadd smak av missunnsamhet.
Kommentarer
Trackback
