Önskelista
Många av er säger att ni ska hälsa på oss och undrar vad ni ska ta med er. Vi har därför sammanställt en lista.
Vilja - leverpastej, gurka, fjärilsgodisar, geléhallon.
Inez - knäckebbröd, zoogodisar, chokladknaprisar, gröna grodor, kaviar.
Johanna - handsprit, stark solskydsfaktor, tofsar, hårnålar, DVD-filmer.
Johannes - ett glatt humör.
De stänger vår frihet med röda flaggor
De vet att vi alltid följer flocken.
Att när vi var ungar och mor gav oss di,
då fick vi i oss med modersmjölken
att röda flaggor går ingen förbi.
Personligt meddelande till moster Margareta
Du har rätt. Vi är mycket avundsjuka på er som får vara kvar i Sverige i höst. Vi skulle också vilja cykla iväg till Sannabadet och simma några längder och sedan festa loss på en pizza nere på Falken.
I brist på detta får vi stå ut med att våra dagar ser ut som följande.
Frukost. Kaffe, juice, bröd, flingor, ägg, bacon, färsk frukt och små korvar
som Inez är helt tokig i. 
Åh nej, vi är helt ensamma vid poolen idag igen. 
Letar upp någonstans att äta lunch.
Äter.
Jodå, det är potatismos.
Går ner till stranden och kollar efter lite leksaker.
Hittar en kokosnöt och en bit bambu. 
Tillbaka till poolen. Läser "En halv gul sol".
Om Inez någon gång ska skriva en barndomsskildring kan den heta
"Ett liv i UV-dräkt". 
Sitter och väntar på mat igen. Nämen titta, där kommer ju en elefant. 
Och där kommer en till.
Vilja tackar för dagen och går och lägger sig tillsammans med sin syster.
Jag ägnar tre timmar åt att försöka få ordning på det här blogginlägget.
Somnar och drömmer ljuva drömmar om hur höstens pensel
smeker Närkeslätten till en rodnad.
Bloggnamn
Igår var vi på marknad i en grannby. Johanna säger att vi fortfarande ska passa oss för att bli matsjuka.
Jag gick där och tittade på kycklingspetten som låg upplagda på plankor och liksom tittade på mig och frågade när jag skulle komma och äta upp dem. Jag såg högar av grillade jätteräkor och jag såg små vagnar erbjuda skålar med nudelwok som på Söder hade kostat en hundring och här kostade en femma.
Jag tänkte "ge mig två veckor till och sedan ska jag tugga i mig varenda halvrått kycklingben mellan Laos och Kambodja". Jag mumlade till räkorna "snart mina små vänner ska vi ha en liten räkfrossa tillsammans".
På ett bord hade de lagt upp en styckad gris och sålde i bitar. Det satt en kvinna och slog slött med en pinne efter flugorna. Jag tänkte på min bror. Från påsk till första advent tjatar han om rötmånad. Man får knappt öppna kylskåpsdörren för då kan man få salmonella tror han.
Det är inget att göra åt. Han är en gammal man, fostrad i en annan tid, härlig som en gammal pilsnerfilm.
Trådlöst bredband
Så fort barnen har somnat kastar sig Johanna och jag oss över varsin laptop och så nickar vi åt varandra en sista gång, likt två flygare som ska ut i krig och vet att de inte kommer att ses på lång tid, och sedan slänger vi oss handlöst ut på nätet och säger inte ett ord mer till varandra under hela kvällen.
Vi sitter på varsin stol och surfar. Ofta stöter vi på varandra på facebook efter ett tag. Då skriver vi en hälsning till varandra. Typ "hej hej, det var länge sen" och den andra svarar "Ja, verkligen, jag är i Thailand fram till jul, vi får ta en kaffe när jag kommer hem". Och för en sekund tittar vi på varandra och fnissar och sedan är vi blixtsnabbt tillbaka till surfandet.
Jag minns knappt hur Johanna låter när hon pratar. Kanske kan hon skicka en ljudlänk.
Mina klor
Första misstaget är gjort på denna resa. Vi har glömt nagelsaxen.
Det är inga problem, tänker ni, knalla ner till Konsum och köp en ny. Men så funkar det inte riktigt här.
Det finns gott om restauranger som serverar kyckling och stekt ris för tio spänn, men det verkar inte finnas en enda nagelsax i hela Sydostasien just nu.
Och det är inte som hemma, att naglarna växer så långsamt att man kan klippa lite då och då när man känner för det.
I den här värmen växer naglarna i ett sjukligt tempo. De växer som det där gräset som man planterar till påsk. På skärtorsdagen sår man fröna och på påskafton har men en liten rabatt med decimeterhögt grönt gräs som man kan ställa kycklingar i.
Mina naglar har förvandlats till klor. Det är direkt äckligt. Jag har halva Thailands bakterieflora under naglarna. När jag kommer hem kommer jag att behöva boka en tid hos pappa för att klippa klorna. Den som ska hämta oss på Arlanda när vi kommer hem i december kan kolla efter två vuxna och två barn som ser ut ungefär så här:
Det finaste ord jag vet
Nej, det finaste ord jag vet är lågsäsong.
Lågsäsongen gör att vi nu har checkat in på ett ganska representativt hotell i utkanten av Khao Lak. Det är poolområde och fontäner och palmer och vågljud. Det halverade lågsäsongserbjudandet var inte billigt nog för oss så vi prutade ner lite till och tryckte in gratis frukost och skrev sedan på för tre veckor.
Och vet ni vad det bästa är? Trådlöst nätverk över hela anläggningen.
Just nu simmar Vilja, Inez och Johanna runt i poolen medan jag sitter och skriver detta från en solstol. Johanna säger att jag ser viktig ut, som om jag måste kolla av aktiekursen innan jag har tid att umgås med min familj.
Detta är lågsäsongens baksida. Det är bara vi här. Ingen ser hur viktig jag ser ut att vara.
Spridda anteckningar från flygresan
Det var första gången som jag flög med Thai air. Alla har ju tjatat om hur bra de är, och visst de var väl helt okej. Vi lämnade barnvagnen när vi gick på flyget och den stod och väntade på oss när vi gick av. Barnfamiljer fick gå före kön, servicen var mycket bra.
Maten däremot, som enligt rykte skulle vara hästlängder ifrån alla andra flygbolag, var väl varken bättre eller sämre än genomsnittet. Lite besviket svalde jag den sönderkokta pastan och mindes min höst som vårdbiträde på Ersta diakoni, precis så smakade det, så snart satt jag där i flygstolen och tänkte på alla mina tanter och våra fina minnen tillsammans.
Barnen skötte sig exemplariskt under hela flygresan. De var verkligen fantastiska.
På flygplatsen i Bangkok hade många, både personal och resenärer, vita munskydd. På min usla skolengelska tänkte jag fråga; "Are you all teeth-doctors or are you afraid for that pig-influensa?" men Johanna sa att jag skulle låta bli.
Bangkoks flygplats halv sju på morgonen
Jag måste nog säga att det thailändska köket är ganska överreklamerat. Det smakar ju ungefär som hemma. 
På plats i bangkok
Nu sitter vi på flygplatsen i Bangkok och väntar på ansutande flyg till Phuket. Det går om en timma. Flygresan gick bra, berättar mer när vi landat igen.
