The once in a lifetime vattenpöl
En av anledningarna till att vi lämnade Sverige:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5710221.ab
Fattar ni nu vad jag har försökt säga de senaste åren?
Säg aldrig mer "det är ingen fara Johannes, de är små och folkskygga och inte alls farliga för oss".
Säg aldrig mer det till mig.
Erkännande
Kära vänner!
Jag har spelat er ett spratt.
Jag ska inte sluta plugga. Vi ska inte flytta till norra Thailand och bli risodlare. Johanna låter inte alls som en socialsekreterare.
Vad tror ni om mig egentligen? Tror ni jag är helt omdömeslös?
Min kusin facebookade mig och skrev "jag är inte förvånad att du hoppade av". Hur kan hon säga så? Jag som alltid har avslutat allt jag har påbörjat.
Nåväl, det låg dock en liten sanning i förra inlägget. Jag har slutat på Österlen, men börjat på Bona istället. Bona verkar bättre på alla sätt. Man jobbar med ett eget, längre skrivprojekt och slipper skåningarnas miljöbeskrivningar och personporträtt. Så tyvärr Molly, vi är inte skolkamrater längre, men det var en härlig tid vi hade tillsammans.
Vi åker härifrån på måndag. Men inte till en risfarm utan till Koh Samui, en ö på andra sidan landet. Egentligen skulle vi stannat här en vecka till men vi bad om att få checka ut tidigare.
Inez frukost bestod idag för övrigt av sju korvar och en smörgås. Som hon själv sa; "ni visste inte att jag var en sån baddare va?"
Ny dag, nya planer
Jag kunde inte se i deras lysrörsljus eller andas i deras korridorer. Dessutom fanns det folk i klassen som inte visste vem Thåström är och då går det ju faktiskt inte.
För några veckor sedan började jag en skrivarkurs distans från Österlen. Det var bra och fint på alla sätt.
Tyvärr har det visat sig att jag återigen har gjort en felbedömning. Jag kan inte se i deras flummiga skapardunkel eller andas i deras skrivarlyor. Dessutom finns det folk i klassen som inte vet vem Mike Tyson är och då går det ju faktiskt inte.
Så jag gjorde som jag brukar. Jag hoppade av.
Johanna tjatar om vardag och rutiner och ordning och reda. Hon låter som en socialsekreterare.
Nu har jag istället en liten idé om att vi ska dra upp till norra Thailand. Det finns en farm där man kan vara med att odla ris och föda upp boskap. Jag har ju alltid gillat att odla och hålla på med djur så nu ska jag dra i lite trådar så vi kan komma dit.
Låter härligt, eller hur?
En kväll på stranden
Marknad i Phang Nga
Vi köpte även pannkakor av en av barnen kallad "pannkaksmoppe"
Mycket uppskattat!
Officiell ursäkt till Hans kungliga höghet Rama IX
Sedan vi anlände till Thailand har WHO höjt sin pandemivarning angående svininfluensan från fyra till fem.
Vi förstår att detta är vårt fel och anledningen till den extrema smitthärden ser ni på bilden ovan.
Vi vill i och med detta meddelande rikta är en ärlig och uppriktig ursäkt till den thailändska konungen och hans folk.
Vi vill också passa på att uppmärksamma om riskerna att även galna ko-sjukan, fågelinfluensan och pesten nu kommer tillbaka och drabbar sydostasien med full kraft.
Som kompensation till vad vi har ställt till med är vi beredda att erbjuda vår hjälp. Vi kan bidra med en inom några år färdig sjuksköterska och en läkarstudent som gick tre månader och nästan klarade första tenta.
Vi önskar innerligt att detta inte ska leda till frysta diplomatiska kontakter mellan Thailand och Sverige.
Nation, religion, kung!
//Fam Lind / Svensson
Tillägg till Inez önskelista
Folktomt
Fruktstund på balkongen
Lägesrapport
(Förresten, alla ni som läser och funderar över varför vi aldrig "passar på" att bada i det underbart varma havet. Tänkte bara berätta att det just nu inte är några optimala "bada i havet förutsättningar". Det är faktiskt ganska stora vågor och vissa dagar starka undervattensströmmar.)
Ursäkta min långa perentes men ville bara tala om hur det låg till. Längtar efter att havet ska bli lite lugnare och mer badvänligt. Verkar som att så ska vara fallet på östkusten, dit vi förövrigt planerar att styra vår kos efter Khao Lak.
Iallafall har vi badat större delen av dagen och jag har funderat över väsentliga i-landsproblem. Exempelvis hur jag imorgon ska lyckas att sola mina vader så att det ska bli lika bruna som framsidan av mina ben. Så mycket verkliga problem har jag just nu. Och så mycket fritid ska man kanske säga. Skäms nästa lite...
Och det regnade och det regnade och det regnade
Det regnar sjukt mycket nu. Det känns som om syndafloden faller över Khao Lak. Johanna och jag har suttit instängda på rummet och tänkt igenom våra synder.
Barnen har stundtals varit så uttråkade att de under perioder har förvandlats till monster. Tänk "lättstött" och "överaggresiv" och multiplicera sedan med tusen.
Jag har känt mig som Erik Ponti i Ondskan. Livrädd för att tappa en ussefilt i golvet, skära upp maten på fel sätt, lägga nappen på skrivbordet istället för på sängen.
För jag vet vad som kommer. Inez järnhårda blick. Hur hon lägger servetten på bordet.
- Pappa, jag tror att vi ska TALASVID efter maten.
Ungefär så har jag känt det.
Regnet har också gjort att jag har gått runt och stört mig på en massa saker de senaste dagarna. Det är ju i princip det enda jag gör när jag är hemma, och det slår mig nu att jag faktiskt inte har stört mig på någonting sedan vi kom hit. Men nu börjar den välbekanta sysselsättningen komma smygande.
Men vad fan, det är ju sjukt irriterande med människor som har korta kryptiska facebook-statusar, typ NN"längtar..." eller NN"aldrig mer..."
Eftersom alla förstår hur gärna de vill berätta vad de längtar efter eller aldrig mer ska göra kan de väl lika gärna berätta det med en gång. Det är så provocerande dumt.
Eller män, för det är bara män som har tid med sånt trams, som måste ha en exakt koktid på sina ägg, specialberäknad efter just deras smak. "Fem och en halv minut tack", "Alltid fyra och fyrtiofem, annars blir det för hårdkokt". Era jävla töntar, skaffa ett liv!
Vet ni hur min mamma kokar ägg?
1. Häll vatten och ägg i en kastrull.
2. Koka upp.
3. Stäng av plattan.
4. Tillaga två sallader, tre stekar, sju arabiskinfluerade såser från aprilnumret av VI-tidningen 92, gräv ett trädgårdsland, åk jorden runt - på en islandshäst, duka, baka bröd, läs en bok.
5. Ta upp äggen som nu är färdigkokta av eftervärmen.
6. Ät.
För övrigt har jag börjat undervisa mina döttrar i engelska. Det går very well. Varje morgon vid frukosten har vi "dagens ord". Nu har de börjat säga saker som "Jag kommer från Sweden men jag är här och hälsar på. Det här är Lilla dog. Snart ska jag gå till beach".
Nu ska jag gå och lägga mig. Jag ska inte tänka på folk som säger "vad händer och fötter?" för då vet jag att jag inte kan sova.
Mina små runda vänner...
....vi möts igen om 4 månader!
Önskelista
Många av er säger att ni ska hälsa på oss och undrar vad ni ska ta med er. Vi har därför sammanställt en lista.
Vilja - leverpastej, gurka, fjärilsgodisar, geléhallon.
Inez - knäckebbröd, zoogodisar, chokladknaprisar, gröna grodor, kaviar.
Johanna - handsprit, stark solskydsfaktor, tofsar, hårnålar, DVD-filmer.
Johannes - ett glatt humör.
De stänger vår frihet med röda flaggor
De vet att vi alltid följer flocken.
Att när vi var ungar och mor gav oss di,
då fick vi i oss med modersmjölken
att röda flaggor går ingen förbi.
Poolfilosoferar
Lördagsgodis
Tjejerna ligger och tittar på "Lilla sjöjungfrun" och käkar lördagsgodis. Snart är det sovdags. I Thailand har de förstått att föräldrarna inte gillar klubbkladd. Klubbkladd som på små knubbiga barnfingar rinner. Detta resulterar som bekant i fingrar som blir extremt kladdiga. Extremkladdiga fingrar suger åt sig suspekta luddpartiklar. Det gillar vi inte. Men i Thailand slipper vi det. Här har de nämligen enooooooormt långa klubbpinnar. Det finns alltså gott om tid att hinna slicka upp kletet innan det rinner ner på fingrarna. Tack Thailand!
Personligt meddelande till moster Margareta
Du har rätt. Vi är mycket avundsjuka på er som får vara kvar i Sverige i höst. Vi skulle också vilja cykla iväg till Sannabadet och simma några längder och sedan festa loss på en pizza nere på Falken.
I brist på detta får vi stå ut med att våra dagar ser ut som följande.
Frukost. Kaffe, juice, bröd, flingor, ägg, bacon, färsk frukt och små korvar
som Inez är helt tokig i. 
Åh nej, vi är helt ensamma vid poolen idag igen. 
Letar upp någonstans att äta lunch.
Äter.
Jodå, det är potatismos.
Går ner till stranden och kollar efter lite leksaker.
Hittar en kokosnöt och en bit bambu. 
Tillbaka till poolen. Läser "En halv gul sol".
Om Inez någon gång ska skriva en barndomsskildring kan den heta
"Ett liv i UV-dräkt". 
Sitter och väntar på mat igen. Nämen titta, där kommer ju en elefant. 
Och där kommer en till.
Vilja tackar för dagen och går och lägger sig tillsammans med sin syster.
Jag ägnar tre timmar åt att försöka få ordning på det här blogginlägget.
Somnar och drömmer ljuva drömmar om hur höstens pensel
smeker Närkeslätten till en rodnad.
Smekmånaden är över
Så nu känns det som om Vilja och Inez är redo för det som Mårgan Pålsson, allas vår favorit reporter, skulle kalla "the real Thailand". "Some chicken, raw.... and water...TAPwater....pleeease."
Bildbevis!
Jag vill verkligen att alla ska fatta att det regnar MYCKET!
Monsunregn
Bilden gör det inte rättvisa. Det vräker ner. Vi sitter på rummet och läser, barnen tittar på film.
Idag är det regnrekord sen vi kom hit. Det är ju faktiskt regnperiod nu. Detta har för oss hittills inneburit att det varit soligt med lite moln på förmiddagen, blivit lite mulnare och regnat en skvätt på eftermiddagen. Sedan spruckit upp igen mer eller mindre och kanske regnat lite till på kvällen när man lagt sig för att sova. Ganska behagligt helt enkelt. Lagom varmt och inte stekande sol.
Nu förstår vi hur det kan vara.
Bloggnamn
Igår var vi på marknad i en grannby. Johanna säger att vi fortfarande ska passa oss för att bli matsjuka.
Jag gick där och tittade på kycklingspetten som låg upplagda på plankor och liksom tittade på mig och frågade när jag skulle komma och äta upp dem. Jag såg högar av grillade jätteräkor och jag såg små vagnar erbjuda skålar med nudelwok som på Söder hade kostat en hundring och här kostade en femma.
Jag tänkte "ge mig två veckor till och sedan ska jag tugga i mig varenda halvrått kycklingben mellan Laos och Kambodja". Jag mumlade till räkorna "snart mina små vänner ska vi ha en liten räkfrossa tillsammans".
På ett bord hade de lagt upp en styckad gris och sålde i bitar. Det satt en kvinna och slog slött med en pinne efter flugorna. Jag tänkte på min bror. Från påsk till första advent tjatar han om rötmånad. Man får knappt öppna kylskåpsdörren för då kan man få salmonella tror han.
Det är inget att göra åt. Han är en gammal man, fostrad i en annan tid, härlig som en gammal pilsnerfilm.
Inez version av kanonkulan
Vilja tränar svanhopp
Lunchrapporten
Trådlöst bredband
Så fort barnen har somnat kastar sig Johanna och jag oss över varsin laptop och så nickar vi åt varandra en sista gång, likt två flygare som ska ut i krig och vet att de inte kommer att ses på lång tid, och sedan slänger vi oss handlöst ut på nätet och säger inte ett ord mer till varandra under hela kvällen.
Vi sitter på varsin stol och surfar. Ofta stöter vi på varandra på facebook efter ett tag. Då skriver vi en hälsning till varandra. Typ "hej hej, det var länge sen" och den andra svarar "Ja, verkligen, jag är i Thailand fram till jul, vi får ta en kaffe när jag kommer hem". Och för en sekund tittar vi på varandra och fnissar och sedan är vi blixtsnabbt tillbaka till surfandet.
Jag minns knappt hur Johanna låter när hon pratar. Kanske kan hon skicka en ljudlänk.
Viljas pooltrix
Mina klor
Första misstaget är gjort på denna resa. Vi har glömt nagelsaxen.
Det är inga problem, tänker ni, knalla ner till Konsum och köp en ny. Men så funkar det inte riktigt här.
Det finns gott om restauranger som serverar kyckling och stekt ris för tio spänn, men det verkar inte finnas en enda nagelsax i hela Sydostasien just nu.
Och det är inte som hemma, att naglarna växer så långsamt att man kan klippa lite då och då när man känner för det.
I den här värmen växer naglarna i ett sjukligt tempo. De växer som det där gräset som man planterar till påsk. På skärtorsdagen sår man fröna och på påskafton har men en liten rabatt med decimeterhögt grönt gräs som man kan ställa kycklingar i.
Mina naglar har förvandlats till klor. Det är direkt äckligt. Jag har halva Thailands bakterieflora under naglarna. När jag kommer hem kommer jag att behöva boka en tid hos pappa för att klippa klorna. Den som ska hämta oss på Arlanda när vi kommer hem i december kan kolla efter två vuxna och två barn som ser ut ungefär så här:
Helgdagskväll i timmerkojan
Eller helt enkelt traditionellt swedish fredagsmys med chips, barnfilm och myggnät. Från igår då vi bodde i en Bungalow på ett annat ställe Khao Lak.
Mina nya bästisar
Till Alva
Vi är ledsna att behöva göra dig besviken men vi har nu förstått att elefanter är alldeles för stora att posta hem till dig i Sverige. Dessutom skulle inte allt bajs få plats i er soptunna hemma. Men här kommer iallafall en bild på våra närmaste grannar. Hoppas att du har det bra i din nya skola. Ses i jul!
Khao Lak
Har redan börjat fundera på vart vi ska efter det. Kanske blir det de berömda Phi-Phi öarna. Så om någon vill åka dit, kom hit och hälsa på då! Bäst att passa på innan lågsäsongen tar slut och det blir fullbokat och dyrt. Lågsäsong är som tidigare nämnts underbart ,sömnigt och folktomt.
På bilden nedan bor vi nu och för tre veckor framöver.
Det finaste ord jag vet
Nej, det finaste ord jag vet är lågsäsong.
Lågsäsongen gör att vi nu har checkat in på ett ganska representativt hotell i utkanten av Khao Lak. Det är poolområde och fontäner och palmer och vågljud. Det halverade lågsäsongserbjudandet var inte billigt nog för oss så vi prutade ner lite till och tryckte in gratis frukost och skrev sedan på för tre veckor.
Och vet ni vad det bästa är? Trådlöst nätverk över hela anläggningen.
Just nu simmar Vilja, Inez och Johanna runt i poolen medan jag sitter och skriver detta från en solstol. Johanna säger att jag ser viktig ut, som om jag måste kolla av aktiekursen innan jag har tid att umgås med min familj.
Detta är lågsäsongens baksida. Det är bara vi här. Ingen ser hur viktig jag ser ut att vara.
Viljas Thailandsreflektioner
Spridda anteckningar från flygresan
Det var första gången som jag flög med Thai air. Alla har ju tjatat om hur bra de är, och visst de var väl helt okej. Vi lämnade barnvagnen när vi gick på flyget och den stod och väntade på oss när vi gick av. Barnfamiljer fick gå före kön, servicen var mycket bra.
Maten däremot, som enligt rykte skulle vara hästlängder ifrån alla andra flygbolag, var väl varken bättre eller sämre än genomsnittet. Lite besviket svalde jag den sönderkokta pastan och mindes min höst som vårdbiträde på Ersta diakoni, precis så smakade det, så snart satt jag där i flygstolen och tänkte på alla mina tanter och våra fina minnen tillsammans.
Barnen skötte sig exemplariskt under hela flygresan. De var verkligen fantastiska.
På flygplatsen i Bangkok hade många, både personal och resenärer, vita munskydd. På min usla skolengelska tänkte jag fråga; "Are you all teeth-doctors or are you afraid for that pig-influensa?" men Johanna sa att jag skulle låta bli.
Underskatta inte Jetlag...
Igår kväll kl. 19.00 Thailändsk tid sov hela familjen. Kl 12.00 Thaiändsk tid, dagen efter vaknade vi. Detta ger alltså en total sovtid på 17 timmar!! Detta är rekord, som Vilja uttrykte sig.
Vi käkade god frukos/lunch och strosade lite på stan. Hittade en galleria och köpte simring och fika. Sedan tog vi en tuk-tuk ( thailändsk turisttaxi) tillbaka till hotellet och badade. Nu är det snart dags för lite kvällsmat.
Som ni kanske har förstått var vi inte tillräckligt pigga för att ta oss vidare. Vi sov oss igenom sista utcheckningstimmen. Men i kväll ska planer smidas
Ps. De Thailändska sängarna är hårda. Jag till och med drömde att jag hade ont i ryggen. Ds.
Inez på frukost/lunchen
Phuket City
Inez har åter igen däckat av Jetlag, nu i sängen och vi andra kommer nog att göra det samma inom kort., Att nu har varit vaken i 30 timmar börjar sätta sina spår. Johannes och Vilja är nere och tar ett kvällsdopp i poolen. imorgon ska vi försöka komma underfund med vart vi ska dra vidare. Om vi känner oss piggare alltså.
Här kommer lite bilder från vår fina balkong!
Bangkoks flygplats halv sju på morgonen
Jag måste nog säga att det thailändska köket är ganska överreklamerat. Det smakar ju ungefär som hemma. 
På plats i bangkok
Nu sitter vi på flygplatsen i Bangkok och väntar på ansutande flyg till Phuket. Det går om en timma. Flygresan gick bra, berättar mer när vi landat igen.
Flygbussen
1. Vilja har redan ont i rumpan efter en kvart på bussen.
2. Inez sover sött i sätet bredvid
Första inlägget - tågresa till Stockholm
Glada systrar på Kinnekulletåget
